Räven och björnen
Förr i tiden, när djuren kunde tala, lurade räven björnen att fiska med svansen i isen. Där fastnade den, och sedan dess har björnen ingen svans.
Svensk folkberättelse från Värend och Närke (Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdarne, 1863, § 83; Djurklou, Sagor och äfventyr, 1883) · Sverige · cirka 3 minuters läsning
I Värend i Småland berättade man förr om en tid då djuren ännu kunde tala. På den tiden förstod människorna vad djuren sa till varandra. Det finns många små berättelser om den tiden, och flera av dem handlar om räven.
Fåret sa till människan: ”Kallar du mig får, vill jag gå ifrån dig. Men kallar du mig söa, ska jag kläda dig och föda dig.” Därför brukar man i Värend aldrig kalla sina får annat än söer eller vissor. Hästen bad på den tiden att få äta ren säd på julafton. Därför ger man än i dag hästarna säd till jul och säger att de bad om det, den tiden då de kunde tala.
Gräshoppan gick till myran en vinterdag och bad om mat. ”Vad gjorde du på sommaren medan jag släpade?” frågade myran. ”Jo, jag spelade för bonden när han slog”, svarade gräshoppan. Och så är det än i dag: om sommaren är myran flitig och drar ihop till vintern, men gräshoppan vill bara sitta i gräset och spela.
En gång stod en bagge vid vattnet och drack. Han såg sig själv i vattnet och tänkte: ”Det är verkligen skam att jag låter mig skrämmas av räven, jag som har så stora horn!” Men i samma stund kom räven, och då var modet slut.
En vinter hade räven fångat sig en fisk. Då mötte han björnen.
”Hur ska jag också få mig en fisk?” frågade björnen.
”Jo”, sa räven, ”gå bara ner till sjön och stick svansen i vattnet, så kan du dra upp fisk.”
Björnen trodde honom. Han gick ner till sjön och stack svansen i vattnet. Men svansen frös fast i isen, och när björnen drog upp den, följde svansen inte med. Därför har björnen ingen svans sedan den dagen.
Från Närke berättar man en annan historia om räven. En liten pojke var på väg till kyrkan. När han gick förbi ett litet nyodlat stycke i skogen fick han se en räv som låg och sov på en sten med glimmer i. Räven märkte inte att pojken hade sett honom.
”Om jag nu fångar räven”, tänkte pojken, ”så säljer jag skinnet och får pengar. Med pengarna köper jag råg, och rågen sår jag på pappas åker. När kyrkfolket kommer förbi säger de: Vad det var vacker råg pojken har! Då säger jag: Trampa inte i rågen. Men de lyssnar inte. Då ropar jag igen: Trampa inte i rågen! Och de lyssnar fortfarande inte. Då skriker jag av alla krafter: TRAMPA INTE I RÅGEN!”
Och just då ropade pojken så högt att räven vaknade. Räven sprang därifrån så fort han kunde, och pojken fick inte ens en tott av hans hår.
”Man ska inte skryta förrän det är gjort”, brukar man säga.
Om den här sagan
Svensk folkberättelse från Värend och Närke (Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdarne, 1863, § 83; Djurklou, Sagor och äfventyr, 1883). Förr i tiden, när djuren kunde tala, lurade räven björnen att fiska med svansen i isen. Där fastnade den, och sedan dess har björnen ingen svans. En klassisk berättelse, återberättad för barn från 4 till 9 år.
Fler sagor
Tuppen som friade till kungens dotter
En gammal gumma får ett ägg att värma i barmen, och ut kläcks en tupp som vill gifta sig med kungens dotter. På vägen får han sällskap av räv, varg, björn och en sjö.
Läs sagan
Kungsfågeln som flög högst
Fåglarna ska välja kung, och den som flyger högst vinner. Örnen flyger högre än alla, men en liten fågel har gömt sig bland hans fjädrar.
Läs sagan
Prinsessan uppå glasberget
Prinsessan ska gifta sig med den som rider uppför glasberget. Kungasonen, som kom bort till kungens hjord, får hjälp av en vildman.
Läs sagan
Jätten Rise och kyrkklockan i Örebro
Jätten Rise hör kyrkklockorna ringa för första gången i Örebro och blir så arg att han ger sig av med stenar under armarna. Men en gubbe har en säck med slitna skor.
Läs sagan