Älvorna som dansade på ängen

Svensk sägen från Närke (Hofberg, Svenska folksägner, 1882) · Sverige · cirka 3 minuters läsning

Man har sagt i Värend att när älvan eller näcken sitter i vattnet och spelar, stiger små väsen upp som vitklädda barn med långt, svart hår. De håller varandra i ring och dansar på stranden, och kommer någon människa nära flyger de sin väg. Det berättas också från Närke.

På ön Sör i Närke, där marken är sank och ekarna och lindarna växer tätt, kan man om våren se ringar i gräset som är mörkare gröna än det omkring. Folk säger att det är där älvorna har dansat sina ringdanser.

På den tiden när prosten Lille Strale var kyrkoherde i socknen skickades en dräng ut sent en kväll för att hämta in en häst från hagen. Det var mörkt, och drängen gick bort sig. Hur han än vände sig kunde han inte hitta den äng som han letade efter.

Till sist var han så trött av allt gående att han satte sig ner vid foten av en ek för att vila sig. Då hörde han plötsligt underbar musik, och alldeles nära honom såg han en hel hop små varelser som dansade en livlig ringdans på gräset. Deras steg var så lätta att topparna på grässtråna knappt rörde sig.

I mitten av ringen stod själva älvdrottningen. Hon var längre och vackrare än de andra, hade en gyllene krona på huvudet, och hennes kläder gnistrade i månskenet av guld och ädelstenar.

Hon vinkade åt drängen och sa: ”Kom, Anders, och dansa med mig!”

Anders tyckte att det vore oartigt att säga nej till en så vacker kvinna, så han reste sig och steg bugande in i ringen.

Han visste inte vad som väntade den som deltar i älvornas lekar. Hur dansen slutade vet ingen. Men när den var slut var Anders tillbaka under eken, ensam. Och från den stunden var han aldrig mer riktigt sig själv.

Förut hade han varit den gladaste och muntraste unga mannen i byn. Nu blev han tyst och allvarlig, och folk sa att han hade dansat med älvorna.

Från Värend berättas också om en bonde som en natt gick till gården Froaryd i Urshult. På vägen mötte han två vackra jungfrur som bjöd honom att dricka ur en bägare. Folk trodde att de var älvor från Älvans kulle, en gård i Urshult som har fått sitt namn efter en gammal älvkulle.

Så berättar man om älvornas ringdans.